Hur mycket klarar man egentligen . . . ?
Att förlora någon som inte finns kvar längre på denna jord är nog det värsta som finns i hela universum, ialla fall enligt mitt tycke! Tycker ni annorlunda respekterar jag det.
Troligtvis för att man själv har varit med om det. Vad tar man för ställning till det som hänt? Hur hanterar jag egentligen sorgen som jag själv har/haft från händelsens första början tills NU!
Visst finns det fler "fall" som gör att man tappar focus. En skilsmässa kanske räcker för att ens liv bryts upp och man slutar upp med det man gör, just då.
TIDEN LÄKER ALLA SÅR, är ett ordspråk som lyder. MEN VAD BETYDER EGENTLIGEN DET!!
Inte att man glömmer något ialla fall.
Troligtvis för att man själv har varit med om det. Vad tar man för ställning till det som hänt? Hur hanterar jag egentligen sorgen som jag själv har/haft från händelsens första början tills NU!
Visst finns det fler "fall" som gör att man tappar focus. En skilsmässa kanske räcker för att ens liv bryts upp och man slutar upp med det man gör, just då.
TIDEN LÄKER ALLA SÅR, är ett ordspråk som lyder. MEN VAD BETYDER EGENTLIGEN DET!!
Inte att man glömmer något ialla fall.
Det man sett finns i blidarkivet någonstans i hjärnan. Samma gäller det man hört, de ligger samlat under videoinspelningar precis intill bildarkivet på någon av hjärnhalvorna.
Man kan nöta fram och tillbaka på alla ord och bilder som fastnat i arkiven. DAG som NATT!!
Alla människor i hela världen har olika personer som står dem närmast, jag hade min MAMMA som betydde massor. Tyvärr var man lite ung för att bevisa det, kan jag tycka så här i efterhand.
Hade känts bättre om man i alla fall kunde ha fått avsluta tiden tillsammans med "JAG ÄLSKAR DIG"
Kommit fram till att jag kommer nog reagera mindre på något som händer senare i livet, detta har blivit som ett hård väg att lära sig...
Kommit fram till att jag kommer nog reagera mindre på något som händer senare i livet, detta har blivit som ett hård väg att lära sig...
Idag har jag äntligen tagit min i kragen och bokat tid till läkare som sedan kommer ge mig remiss till någon samtalsterapeft eller psykolog!!!
GRATTIS MAMMA!!!
(bild lånad från google sökning)
I går den 21/5 -11 hade MAMMA fyllt 60 år!!! I fall livet hade fortsatt hos oss.
ETT STORT GRATTIS TILL VÅR ÄLSKADE MAMMA, DU LEVE HIPP HIPP
HURRA, HURRA, HURRA & HURRA!!!
Så inget jippo eller något stort kalas blev inbokat. Men jag var dit förra helgen o fixade till med nyplanterade blommor, penseér och en nejlika samt tog bort massa ogräs som börjar ta fart nu.
Känner verkligen en sorts trygghet när jag är hos dig mamma o planterar en hel del blommor.
En slags känsla av inre frid. Är det fint hos dig, mår jag bra.
Växterna förmedlar något fint, något som alltid finns hos dig.
DU FINNS ALLTID I VÅRA HJÄRTAN!!!
Dagen jag aldrig kommer glömma...
Torsdagen den 5/4 2001: (Jag är 17 år och går 2:a året i gymnasiet)
Skoldag som vanligt, upp till hästen innan frukost vid kl.05 på morgonen sen hinna med bussen vid 07-tiden med hjälp av Mamma som skjutsar dit mig. Inget mer märkvärdigt är så.
Skoldagen löper på och denna dag slutade vi tidigare än vanligt, yes, åka hem!
Byter buss i Alunda, till den som går förbi Ekeby. Men eftersom jag tar en tidigare buss får jag gå från Dyvlinge korset.
När bussen börjat åka från alunda ringer mobilen, Linda ringer från farmor och frågar var jag är, säger att Mamma är jätte arg på henne och kastar tallrikar i köket.
Hon möter upp mig med cykel där jag hoppar av bussen vid ca 15.
Vi går in till farmor äter middag, (vill inte reta upp Mamma nu då hon troligtvis är full och druckit sprit).
Linda och Frida åker på fotbollsträning vid 18-tiden då går jag in men försiktigt så jag inte väcker en björn som sover...
Smyger förbi soffan som Mamma sover i, hästkläderna är i rummet brevid.
Precis då kommer Pappa hem, försöker få kontakt med Mamma.
Han ser direkt hur huden blivit vitare och får ner henne på golvet men inser att 112 måste kontaktas...
Han får hjälp via telefonen hur han ska hjärt och lung rädda medans ambulansen är på väg.
De får inte igång hjärtat med hjälp av chock/stöttar, vid 18.30 åker ambulansen med Mamma in Pappa följer med.
Jag går upp till hästen, väl där är jag i timmar bara borstar och borstar... Kommer hem vid 22-tiden.
Hemtelefonen ringer: (jag svarar snabbt, eftersom jag var snabbast)
De är Pappa som ringer från sjukhuset. Jag frågar:
- Hur är det med Mamma?!
Pappa svarar:
- Får jag prata med Robert...
Då visste jag att MAMMA var DÖD... INTE FINNS NÅGOT MER!!!
ATT JAG ALDRIG MER KOMMER FÅ TRÄFFA HENNE LEVANDE IGEN.
Skoldag som vanligt, upp till hästen innan frukost vid kl.05 på morgonen sen hinna med bussen vid 07-tiden med hjälp av Mamma som skjutsar dit mig. Inget mer märkvärdigt är så.
Skoldagen löper på och denna dag slutade vi tidigare än vanligt, yes, åka hem!
Byter buss i Alunda, till den som går förbi Ekeby. Men eftersom jag tar en tidigare buss får jag gå från Dyvlinge korset.
När bussen börjat åka från alunda ringer mobilen, Linda ringer från farmor och frågar var jag är, säger att Mamma är jätte arg på henne och kastar tallrikar i köket.
Hon möter upp mig med cykel där jag hoppar av bussen vid ca 15.
Vi går in till farmor äter middag, (vill inte reta upp Mamma nu då hon troligtvis är full och druckit sprit).
Linda och Frida åker på fotbollsträning vid 18-tiden då går jag in men försiktigt så jag inte väcker en björn som sover...
Smyger förbi soffan som Mamma sover i, hästkläderna är i rummet brevid.
Precis då kommer Pappa hem, försöker få kontakt med Mamma.
Han ser direkt hur huden blivit vitare och får ner henne på golvet men inser att 112 måste kontaktas...
Han får hjälp via telefonen hur han ska hjärt och lung rädda medans ambulansen är på väg.
De får inte igång hjärtat med hjälp av chock/stöttar, vid 18.30 åker ambulansen med Mamma in Pappa följer med.
Jag går upp till hästen, väl där är jag i timmar bara borstar och borstar... Kommer hem vid 22-tiden.
Hemtelefonen ringer: (jag svarar snabbt, eftersom jag var snabbast)
De är Pappa som ringer från sjukhuset. Jag frågar:
- Hur är det med Mamma?!
Pappa svarar:
- Får jag prata med Robert...
Då visste jag att MAMMA var DÖD... INTE FINNS NÅGOT MER!!!
ATT JAG ALDRIG MER KOMMER FÅ TRÄFFA HENNE LEVANDE IGEN.
Till minne av MAMMA!!!
I år ville jag göra något alldeles extra då det är 10år sedan MAMMA lämnade oss. Inte för att fira, men för att visa att hon fortfarande finns i våra tankar.
Utan Aase hade jag aldrig gjort det själv, det känns jätte härligt att fått göra den.
Mer personligt att lägga på graven. Tack, Aase du är BÄST!!!
Mot graven bär det av...
Väl framme är det en del snö som måste bort först... hårt som is kan man säga =(
En timme senare...
10 år av stor saknad! Kramar Elin och Ove.
MAMMA du kommer alltid finnas i våra hjärtan!!! Saknaden kommer aldrig att försvinna.
Utan Aase hade jag aldrig gjort det själv, det känns jätte härligt att fått göra den.
Mer personligt att lägga på graven. Tack, Aase du är BÄST!!!
Mot graven bär det av...
Väl framme är det en del snö som måste bort först... hårt som is kan man säga =(
En timme senare...
10 år av stor saknad! Kramar Elin och Ove.
MAMMA du kommer alltid finnas i våra hjärtan!!! Saknaden kommer aldrig att försvinna.
Varför...???
Att livet har ett slut det vet nog alla, även de allra minsta vet att man kommer till himlen. Kanske för att det är något som är ett enkelt sätt att förklara varför någon inte finns ibland oss längre...
De pekar uppåt mot de blå och säger:
- Där är ....! och ser mycket bestämda ut. Otroligt medvetna.
Jag och mina syskon förlorade vår farfar 1989, vid tiden runt jul, vet att farmor alltid ska påminna oss om det.
Men det är ändå hennes man. Eller ja, var.
Jag var då 6 år och minns farfar väldigt lite, vet att han brukade ha oss i knät och skutta upp och ner. Var ju så otroligt roligt!!!
Han gick bort vid 73 års ålder av att hjärtat hans hade stannat och han hade somnat in under natten. Farmor tog det nog rätt bra men kanske för att hon visste hur mycket han fått slita för att få den gården de då hade/har för farmor bor fortfarande där.
Då förstod man inte mycket mer än att alla kommer inte finns med oss hela livet. Då var det bara så, helt enkelt.
Men det som tagit mest på oss var MAMMAs plötsliga bortgång, iof. nu när man tänker tillbaka var året innan ett rent helvete då hon alltid var så berusad, speciellt på helgerna, att maten fick vi fixa till själva. Bli skjutsad till någon kompis fanns inte på kartan m.m.
Så att det PLÖTSLIGT hände, är kanske att dramatisera det?
Men att en person väljer att lämna en så stor familj som vi är, finns inte i någons tanke.
Att göra något åt spriten vet jag var på tal men antagligen försent påtalat...
Jag var då 17 år och gick sista året i gymnasiet, livet vändes upp och ner. Vad för fel har JAG gjort var den nog första frågan man ställde sig. Säkert inte bara jag som fick den tanken.
Varför hittade vi inte henne tidigare, hade dem kunnat rädda henne på sjukhuset då?
Varför väljer man att ta sitt liv, måste varit ett extremt svårt beslut? Eller var det enkelt?
Varför på sin egna namnsdag? Var det planerat långt innan?
Vi har inte hittat något brev som hon lämnat för att förklara sig, varför? Men man hoppas alltid att det skall komma fram något, fortfarande efter nio år.
Var det kanske bara det berusade tillståndet som hjälpte henne på traven, att våga, att våga ta sitt liv.
Obduktionen visade att en hel del starka värktabletter tillsammans med alkohol försämrade hjärtats rytm och STOPPADE helt enkelt hela kroppens flöde. För att kunna leva...
På sjukhuset höll de på i tre långa timmar för att få igång hjärtat men inget hjälpte...
Livet är hårt, mycket ska man klara att ta sig igenom, men det som får mig att känna mer livsgjädje är att jag är inte ENSAM, inte i den här familjen, inte i den här staden och heller inte i den här världen om att förlora någon, en person som betytt något så otroligt mycket.
STOR TANKE TILL JUST ER SOM FÖRLORAT NÅGON! <3
De pekar uppåt mot de blå och säger:
- Där är ....! och ser mycket bestämda ut. Otroligt medvetna.
Jag och mina syskon förlorade vår farfar 1989, vid tiden runt jul, vet att farmor alltid ska påminna oss om det.
Men det är ändå hennes man. Eller ja, var.
Jag var då 6 år och minns farfar väldigt lite, vet att han brukade ha oss i knät och skutta upp och ner. Var ju så otroligt roligt!!!
Han gick bort vid 73 års ålder av att hjärtat hans hade stannat och han hade somnat in under natten. Farmor tog det nog rätt bra men kanske för att hon visste hur mycket han fått slita för att få den gården de då hade/har för farmor bor fortfarande där.
Då förstod man inte mycket mer än att alla kommer inte finns med oss hela livet. Då var det bara så, helt enkelt.
Men det som tagit mest på oss var MAMMAs plötsliga bortgång, iof. nu när man tänker tillbaka var året innan ett rent helvete då hon alltid var så berusad, speciellt på helgerna, att maten fick vi fixa till själva. Bli skjutsad till någon kompis fanns inte på kartan m.m.
Så att det PLÖTSLIGT hände, är kanske att dramatisera det?
Men att en person väljer att lämna en så stor familj som vi är, finns inte i någons tanke.
Att göra något åt spriten vet jag var på tal men antagligen försent påtalat...
Jag var då 17 år och gick sista året i gymnasiet, livet vändes upp och ner. Vad för fel har JAG gjort var den nog första frågan man ställde sig. Säkert inte bara jag som fick den tanken.
Varför hittade vi inte henne tidigare, hade dem kunnat rädda henne på sjukhuset då?
Varför väljer man att ta sitt liv, måste varit ett extremt svårt beslut? Eller var det enkelt?
Varför på sin egna namnsdag? Var det planerat långt innan?
Vi har inte hittat något brev som hon lämnat för att förklara sig, varför? Men man hoppas alltid att det skall komma fram något, fortfarande efter nio år.
Var det kanske bara det berusade tillståndet som hjälpte henne på traven, att våga, att våga ta sitt liv.
Obduktionen visade att en hel del starka värktabletter tillsammans med alkohol försämrade hjärtats rytm och STOPPADE helt enkelt hela kroppens flöde. För att kunna leva...
På sjukhuset höll de på i tre långa timmar för att få igång hjärtat men inget hjälpte...
Livet är hårt, mycket ska man klara att ta sig igenom, men det som får mig att känna mer livsgjädje är att jag är inte ENSAM, inte i den här familjen, inte i den här staden och heller inte i den här världen om att förlora någon, en person som betytt något så otroligt mycket.
STOR TANKE TILL JUST ER SOM FÖRLORAT NÅGON! <3
Tre stenar.... till mamma!
Jag har ett stort intresse för att hitta och köpa prylar till allt och alla och här kommer de senaste jag köpt till mammas grav för att smycka ut den så mycket som möjligt.
Gick på Åhlens, kollade runt och fann dessa. Tycker dem passade in jätte fint!
TRE ORDSTENAR: KÄRLEK, ÄLSKAR DIG OCH PUSS & KRAM.
GRATTIS MAMMA!!!
Idag är det Fredagen den 21 maj 2010 och Mamma har sin födelsedag. Hurra, hurra, hurra o hurra!!!
59 år skulle hennes ålder ligga på om hon bara varit vid liv. Inte många år kvar till pensionen.
Minns att jag för ett par år sedan fick ta en ledig dag, semester då denna dag kom upp i kalendern, just för att det var så mycket minnen som kommer fram just vi såna här tillfällen.
Då åkte jag alltid till graven för att lägga dit någon bukett eller plantera årets sommarblommor.
Men idag får jag ta tjuren vid hornen och se till att jobba in lite pengar i stället. Börjar vid 12.00 och jobbar till 20.15
Har frukosten bredvid mig här vid datorn. Så Smulis som ligger i bäddsoffan som jag har i mitt rum.
ETT STORT GRATTIS MAMMA PÅ 59 ÅRS DAGEN!!!
Nio år av stor SAKNAD!!!
Nu börjar äntligen gräset bli grönare, blommorna börjar blomma och värmen är på gång.
Är det inte HÄRLIGT!!!
Våren som efter denna vinter varit så efterlängtad. Eller vad säger du?
Var ut till MAMMA dagarna innan Julafton när snön för en gångs skull fanns kvar till jul. =)
22 december 2009
Tog en stund innan jag hittade ner till växterna vi planterat/ lagt dit under säsongen 2009.
Ville att mamma skulle ha ett ljus tänt under julens dagar!!!
Skönt att ändå ha flera årstider under årets gång, man blir mer medveten om att det kommer en varmare eller kallare period så småningom! Något att se fram emot hela tiden.
Även om jag kan tänka mig att det är inte många som ser fram emot vinter nu... Nu vill vi ha en riktigt varm sommar.
"Att tiden går fort när man har roligt", den har alla hört.
Men även om dagarna går och går så spelar det ingen roll om man har roligt eller inte, för tiden den rinner iväg, i vilket fall som helst.
Då det fortfarande känns som om allt hände igår!!! Går det inte en dag utan att jag tänker på vår älskade MAMMA.
Den 5 april i år var det NIO hela år sedan MAMMA gick bort.
Linda, Björn, Jag, Ove och hans mamma var dit och vi fick ta oss fram i snön som låg över hela kyrkogården. För att få ställa dit årets första blommor för 2010.
Med en riktigt stark BJÖRN kom vi fram till slut... ;)
Kan säga att så mycket snö har det aldrig varit vid årsdagen i april, då vi alltid varit där med blommor den dagen eller dagarna i närheten, under alla dessa NIO ÅR!!!
Ett liv utan ens mamma...
- Jo, det går faktiskt... men hade jag kunnat bestämma det så ABSOLUT INTE!!!
Man kan inte få händelser i livet att spolas tillbaka utan det är något vi alla får leva med.
Vad det än gäller!!!
Att min och mina syskons mamma inte finns kvar bland oss dödliga längre, har ni kanske redan förstått med tanke på alla bilder jag lagt upp på hennes grav m.m.
Alla ord om just mamma... hon har till och med fått en egen kategori på denna blogg.
Om vi backar bandet 1 1/2 år så var det just för mammas skull som jag började blogga för att kunna dela med mig mer om vad jag känner till andra.
Vissa dagar vill jag bara ligga under täcket o inte finnas till medan andra dagar är jag glad och lyckligt för att jag har det liv jag har.
Ibland kommer bara tårarna från ingenstans och efter ett par minuter kan jag vara gladast i världen.
Mamma valde sin egna väg och visade att hon hade modet att ta sitt eget liv i sina händer.
Välja själv att leva eller inte. Vara ibland oss eller inte...
Något jag insett är att VÅR familj är inte ENSAMMA utan det händer hela tiden.
Därför har jag kommit fram till att jag ska bli medlem i SPES (Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd)
http://www.spes.nu/
På deras hemsida står det fakta om självmord:
- 1 500 personer dör varje år till följd av suicid.
- Var 6:e timma tar en person sitt liv
- Varje år dör över tre gånger så många i suicid som i trafiken.
- suicid är den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15-44 år.
- 20% av alla dödsfall i åldersgruppen 15-44 orsakas av suicid.
Detta är något jag ska kämpa för, hjälpa andra i samma situation.
Till MAMMA!!!
En jätte fin kortfilm till mamma =)
Filmat och klippt av Ove, min älskade!!!
Fin hos mamma på alla helgons dag!!!
I går var jag och Ove ut till Ekeby kyrka, till mamma.
Varje år åker jag ut för att tända ljus till alla helgon helgen och jag köper alltid med något fint att dekorera graven med så här inför vintern och i år blev det dessa:
En jätte fin krans, köptes på torget här i Farsta. Fotat med min iphone.
Även en fin gravrosett. Fotat med min iphone.
Nu blir det inte mer planteringar förrän i vår igen, då tjälen gått ur marken.
Men dessa dekorationer håller ett tag.
Efter allt fixande blev resultatet så här fint:
Ove tagit bild med vår nya familjemedlem, bland kamerorna.
Tycker det är så mysigt på kyrkogården då det är alla helgon helgen, för det lyster minst ett ljus på varje grav.
Oftast fler =)
MORS DAG!!
När vi ändå var i Ovanby och grattade Robban så åkte vi förbi mammas grav för att plantera årets sommar blommor.
Att det var MORS DAG gjorde bara dagen bättre. Ännu roligare att få fixa till det fint!
Så här blev resultatet!!
Ove hade som alltid med sig kameran =) vilket är jätte bra för då får jag med mig fin, fina bilder hem.
Hehe... kanske inte de ultimata kläderna för plantering av blommor.
Men man vi vara fin till ett besök hos MAMMA oxå =) !!!
Grattis MAMMA!!!
Ett par rader till den person jag saknar mest i mitt liv... samt kommer sakna resten av mitt liv.
Ibland funderar jag på den dagen du lämnade oss, 3 april 2001 din egen namnsdag, även vår, dina döttrars.
Du hade lite mer en än månad kvar till din 50 årsdag då vi hade pratat om att åka utomlands, vilket vi aldrig gjort tillsammans.
Kommer ihåg då du åkte med din bror till Kreta, har för mig att de var när du fyllde 40 år?!
Då var det första gången du flög flygplan.
Tänk om vi skulle rota fram ett papper där du skrivit ner allt som du kände och varför du bara ville lämna oss utan att säga hejdå.
Vet att HEJDÅ är ett stort och mycket svårt ord att säga till några man älskar, men att få leva med ett helt ovetande beslut kan ibland tag kål på en.
Inte minst de första åren... Ibland känns det som du svek oss.
Men att vara beroende av alkohol är mycket farligt då man tappar allt förstånd, vilket du gjorde.
Det är som en svår sjukdom som är svår att kämpa sig frisk ifrån.
Som en liten present från mig och Ove får du en fin bild av trädet som står en bit ifrån din grav!
Ove älskar att trixa och fixa med bilder och här är ett riktigt fint exempel.
GRATTIS ännu en gång på DIN DAG!!
- HURRA, HURRA, HURRA, HURRA
Jag ska snart åka ut till Alunda för att fixa något till min bror som snart fyller 30 år.
Tillsammans med min kära syster Frida.
Då kommer jag förbi dig och snyggar till lite bland blommorna vi satte dit till årsdagen.
PUSS & KRAAM PÅ DIG MIN ÄLSKADE MAMMA!!
8 år av saknad!!!
Att tiden går fort de vet vi alla!! Klockan ska inte underskattas.
Jag kan bara säga:
- Ta vara på den dag som kommer och tänk inte för mycket på dagarna som varit innan.
2001 var ett år som jag aldrig kommer att glömma.... något man aldrig trodde skulle hända!
Denna speciella dag är Torsdag den 5 april. Jag och mina systrar har namnsdag, IRENE. Samma namn som mamma =)
Jag gick andra året i gymnasiet, livet var inte som på rosa moln men jag hade min alldeles egna häst DERONIKA, bodde hemma med syskonen och hade en pappa som några år tidigare hade slutat som bonde och börjat köra buss.
Vår mamma var hemma fru, tog hand om huset och oss i hela familjen. Ska väl till lägga att vår yngsta dotter Ingrid är handikappad och kräver enormt mycket.
Saknar verkligen mamma man kunde berätta allt för henne och hon fanns alltid där hemma.
Hela året som varit innan hade hon svårt med att inse att pappa jobbade så mycket som han gjorde, då kom sprit flaskan fram men för de mesta dels bara på helgerna.
Ja, under vardagarna fixade MAMMA alltid till frukost. Å skjutsade mig till bussen som var ett par km bort.
De gjorde hon denna speciella dag oxå, inget kändes fel eller så. Hon var på bra humör och var glad när jag släpptes av vid bussen.
Det känns som det var igår men ändå sååå länge sedan.... 8 år är lång tid men inte för oss...
Skoldagen är över och jag är på väg hem, min syster Linda ringer och säger att hon möter upp mig när jag hoppat av bussen, vilket ibland är 2 km hemifrån, som de var denna dag.
Hon är väldigt skärrad över att hon bråkat med mamma, jag lugnar henne och vi går in till farmor som bor precis bredvid.
Vi avvaktar att gå in när mamma är så arg för det kan komma tallrikar farande om man har otur.
Så jag går in runt 18 tiden på kvällen för att byta om till stallkläderna.
Pappa kommer snart hem och upptäcker mamma liggande i soffan....HELT VIT i ansiktet.
Vi kan konstatera att sprit och tabletter finns på bordet i närheten.
Räddnings tjänsten är där på två röda men får inte igång hjärtat. Ambulansen är snart där och Pappa och Mamma åker i väg...
Pappa ringer senare på kvällen och vi alla åker in för att säga HEJ DÅ till MAMMA!!
Just denna händelse som ägde rum denna dag är grunden till att jag började blogga, Att ha en sida där personer jag känner och även kanske kommer lära känna, kan läsa om hur jag har det, mår och vad som händer i mitt liv, just NU!!
Inte alltid jag är så djup som idag men ibland behövs det!!!
Höst & vinter fint hos MAMMA!!
Jag är den som gillar när de olika årstiderna infinner sig, att få pyssla hos MAMMA känns bra för själen!
Just denna bild är faktist i från Hösten -07, för i år fixade jag till graven på sommaren vid juli månad sen blev det mörkare mot hösten och då gick det inte att få några bra bilder med mobilen. Men jag bytte bort nejlkorna till ljung.
Alltid mot jul brukar jag ta mig till MAMMA för att fixa lite fint till henne. I år fick jag sällskap av min OVE och även syster Linda och hennes Björn. Känns bra att man kan följas åt!
OVE har faktist varit oerhört omtänksam och erbjuder sig gärna att följa med, vilket kan vara svårt för vissa andra att komma med som förslag.
Att stötta någon i såna här lägen är guld värda! 
Vi köper alltid med oss något fint att pryda graven med. Linda & Björn hade med sig en bukett med rosor, mycket fina!
Jag & Ove tog med oss granris som var ihopbundet med enris som prydes med kottar, röd rosett och en liten domherre.
Tyvärr, måste man faktist säga om vintern, men de var hårt i backen så de gick inte att flytta lyktan hur som helst. Plus att allt ser så dött ut runt omkring.
Men men de blir inte bättre än vad man gör de till!!
GOD JUL & GOTT NYTT ÅR, MAMMA!
Vi ses igen nästa år 2009...
LIVET EFTER....!!!
Hur skall man någonsin kunna få tillbaka livsglädjen till de liv man har kvar att leva!
När någon i ens närhet som betyder mest av allt i hela världen.
Som står för ens egna trygghet och lugn.
När någon som bär på hela ens uppväxt och uppfostran till den person du är.
Som ständigt lärt ut livets långa väg.
Alltid varit nära till hands och lyssnat till dina stora drömmar, de livliga fantasierna och de tokiga idee´rna.
BARA FUNNITS DÄR, ALLTID!!
HELT PLÖTSLIGT BARA FÖRSVINNER ! ! ! !
När någon i ens närhet som betyder mest av allt i hela världen.
Som står för ens egna trygghet och lugn.
När någon som bär på hela ens uppväxt och uppfostran till den person du är.
Som ständigt lärt ut livets långa väg.
Alltid varit nära till hands och lyssnat till dina stora drömmar, de livliga fantasierna och de tokiga idee´rna.
BARA FUNNITS DÄR, ALLTID!!
HELT PLÖTSLIGT BARA FÖRSVINNER ! ! ! !
*HJÄRTAT*
MINA ÖGON KAN GLIMMA,
MINA LÄPPAR KAN LE,
MEN SORGEN I MITT HJÄRTA KAN INGEN SE!!
MINA LÄPPAR KAN LE,
MEN SORGEN I MITT HJÄRTA KAN INGEN SE!!
Sommar fint hos MAMMA!! =)
ÄLSKAR DIG mamma och saknaden är otroligt stor!
Får en lugnande känsla att få plantera vid din grav och göra den fin, alla de årstider vi har!!
Hoppas du har de bra i de Nangijala...
// PUSS PUSS DIN DOTTER ELIN
Konsten att vara glad!!
Jag har alltid fått höra hur glad jag är!
Enda sen jag gick i lågstadiet tycket fröknarna att jag var den goa glada tjejen i klassen som alltid hade ett leende på läpparna och nu på jobbet frågar många varför, vad är de som gör att du ler hela tiden, är det något som är roligt eller, vad har du kul åt?!
Eller som när jag vill göra/åka på saker som andra inte gillar att göra, de flesta säger att:
- Elin, du är bara för knasig, knäpp eller något sånt!.
- Hehe...Nej då jag kanske blivit tappad i golvet som liten någon gång, bara men de är ingen fara annars ;) brukar jag svara.
Som när de närmar sig inventering på jobbet då vill dem flesta bara ta semester eller vara sjuka men jag vill åka på alla de andra butikerna oxå. När man egentligen bara behöver hjälpa till på ett annat än de egna varuhuset.
Ska jag vara ärlig, vet jag inte vad som gör att leendet alltid är i smile groparna!
Eller varför jag gillar göra saker som får andra att avsky, få den energin att göra sånt som de flesta kallar tråkigt.
Visst jag har väl oxå dagar med mindre leenden på läpparna eller dagar jag inte vill göra något utan bara vara.
Men att bara känna sig glad i själen gör att andra personer känner av att man mår bra.
En positiv inställning till de mesta gör att man oftast kastar den där stenen en längre bit än de flesta andra!
Något som jag funderat på eller ja tanken har slagit mig, kan de vara så att de personer man träffar på som har samma lika glada humör som en annan, samma inställning till livet, samma energi att lyfta upp molen högt upp i luften, oxå råkat ut för något som drabbad dem hårt?!
För jag får en känsla att dessa personer som liknar mig i på dem sätten, gör som jag, tar mer vara på livet och lever de dagar dem får och på så sätt är gladare av själva livet!!
Jag tar en dag i taget, tyvärr flyter man bort i drömmarnas värld men de ska man göra, att ha drömmar och dagdrömma är något som är bra för själen!!
Men de betyder absolut inte att personer som har en sådan tur att inte drabbas av den hårda "smällen på käften" (skulle man kunna kallad de) inte kan leva en dag i taget eller känna sig lyckliga och glad över de dem har!!
Nej, självklart är de inte så, men jag tror stor del av befolkningen som drabbas av något hårt, FÖRSTÅR vad livet innebär!!
Eller vad säger ni??!
Enda sen jag gick i lågstadiet tycket fröknarna att jag var den goa glada tjejen i klassen som alltid hade ett leende på läpparna och nu på jobbet frågar många varför, vad är de som gör att du ler hela tiden, är det något som är roligt eller, vad har du kul åt?!
Eller som när jag vill göra/åka på saker som andra inte gillar att göra, de flesta säger att:
- Elin, du är bara för knasig, knäpp eller något sånt!.
- Hehe...Nej då jag kanske blivit tappad i golvet som liten någon gång, bara men de är ingen fara annars ;) brukar jag svara.
Som när de närmar sig inventering på jobbet då vill dem flesta bara ta semester eller vara sjuka men jag vill åka på alla de andra butikerna oxå. När man egentligen bara behöver hjälpa till på ett annat än de egna varuhuset.
Ska jag vara ärlig, vet jag inte vad som gör att leendet alltid är i smile groparna!
Eller varför jag gillar göra saker som får andra att avsky, få den energin att göra sånt som de flesta kallar tråkigt.
Visst jag har väl oxå dagar med mindre leenden på läpparna eller dagar jag inte vill göra något utan bara vara.
Men att bara känna sig glad i själen gör att andra personer känner av att man mår bra.
En positiv inställning till de mesta gör att man oftast kastar den där stenen en längre bit än de flesta andra!
Något som jag funderat på eller ja tanken har slagit mig, kan de vara så att de personer man träffar på som har samma lika glada humör som en annan, samma inställning till livet, samma energi att lyfta upp molen högt upp i luften, oxå råkat ut för något som drabbad dem hårt?!
För jag får en känsla att dessa personer som liknar mig i på dem sätten, gör som jag, tar mer vara på livet och lever de dagar dem får och på så sätt är gladare av själva livet!!
Jag tar en dag i taget, tyvärr flyter man bort i drömmarnas värld men de ska man göra, att ha drömmar och dagdrömma är något som är bra för själen!!
Men de betyder absolut inte att personer som har en sådan tur att inte drabbas av den hårda "smällen på käften" (skulle man kunna kallad de) inte kan leva en dag i taget eller känna sig lyckliga och glad över de dem har!!
Nej, självklart är de inte så, men jag tror stor del av befolkningen som drabbas av något hårt, FÖRSTÅR vad livet innebär!!
Eller vad säger ni??!
Finns för alltid hos dig!!
