Konsten att vara glad!!

Jag har alltid fått höra hur glad jag är!

Enda sen jag gick i lågstadiet tycket fröknarna att jag var den goa glada tjejen i klassen som alltid hade ett leende på läpparna och nu på jobbet frågar många varför, vad är de som gör att du ler hela tiden, är det något som är roligt eller, vad har du kul åt?!

Eller som när jag vill göra/åka på saker som andra inte gillar att göra, de flesta säger att:
- Elin, du är bara för knasig, knäpp eller något sånt!.
- Hehe...Nej då jag kanske blivit tappad i golvet som liten någon gång, bara men de är ingen fara annars ;) brukar jag svara.

Som när de närmar sig inventering på jobbet då vill dem flesta bara ta semester eller vara sjuka men jag vill åka på alla de andra butikerna oxå. När man egentligen bara behöver hjälpa till på ett annat än de egna varuhuset. 

Ska jag vara ärlig, vet jag inte vad som gör att leendet alltid är i smile groparna!
Eller varför jag gillar göra saker som får andra att avsky, få den energin att göra sånt som de flesta kallar tråkigt.


Visst jag har väl oxå dagar med mindre leenden på läpparna eller dagar jag inte vill göra något utan bara vara.

Men att bara känna sig glad i själen gör att andra personer känner av att man mår bra.
En positiv inställning till de mesta gör att man oftast kastar den där stenen en längre bit än de flesta andra!

Något som jag funderat på eller ja tanken har slagit mig, kan de vara så att de personer man träffar på som har samma lika glada humör som en annan, samma inställning till livet, samma energi att lyfta upp molen högt upp i luften, oxå råkat ut för något som drabbad dem hårt?!

För jag får en känsla att dessa personer som liknar mig i på dem sätten, gör som jag, tar mer vara på livet och lever de dagar dem får och på så sätt är gladare av själva livet!!
Jag tar en dag i taget, tyvärr flyter man bort i drömmarnas värld men de ska man göra, att ha drömmar och dagdrömma är något som är bra för själen!!

Men de betyder absolut inte att personer som har en sådan tur att inte drabbas av den hårda "smällen på käften" (skulle man kunna kallad de) inte kan leva en dag i taget eller känna sig lyckliga och glad över de dem har!!

Nej, självklart är de inte så, men jag tror stor del av befolkningen som drabbas av något hårt, FÖRSTÅR vad livet innebär!!

Eller vad säger ni??!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0