Elins rosa blogg

(Hundarna Pia och Laika)

Med tårar som rinner ner för kinderna skriver jag detta:

Tack PIA för den tid vi har haft tillsammans och de promenader vi varit på.
Kommer sakna dig, speciellt då jag åker ut till Farmor och hälsar på.

Nu får du äntligen springa fritt och leka med andra vovvar, inte bara sitta i en hundgård och skälla.

Laika kommer nog snart, hon saknar dig!!!

VILA I FRID.

Spelas med Orgel:
Psalm 249. - BLOTT EN DAG.

Detta inlägg borde jag skrivit den 3 April men hade fullt upp med massa andra tankar då.

Jag och Ove firade nämligen 3 hela år då, vilket är helt underbart!
Dagarna rinner i väg, vi har bott i denna nuvarande lägenhet i ett år.
Bott tillsamans i totalt 2,5 år före det pendlat massor mellan Stockholm - Uppsala med bil. Dyrt kan vi meddela... ;)

Vi firade Söndagen genom att gå till "Fem små hus" i Gamla stan.
Åt tre rätters middag samt ett glas med champagne i var.
Mycket gott!!! Rekomenderas varmt av oss.


(bild lånad från google)

Tack Älskling för att du finns hos mig =) ÄLSKAR DIG ÖVERALLT ANNAT!!!

Torsdagen den 5/4 2001: (Jag är 17 år och går 2:a året i gymnasiet)

Skoldag som vanligt, upp till hästen innan frukost vid kl.05 på morgonen sen hinna med bussen vid 07-tiden med hjälp av Mamma som skjutsar dit mig. Inget mer märkvärdigt är så.

Skoldagen löper på och denna dag slutade vi tidigare än vanligt, yes, åka hem!
Byter buss i Alunda, till den som går förbi Ekeby. Men eftersom jag tar en tidigare buss får jag gå från Dyvlinge korset.

När bussen börjat åka från alunda ringer mobilen, Linda ringer från farmor och frågar var jag är, säger att Mamma är jätte arg på henne och kastar tallrikar i köket.
Hon möter upp mig med cykel där jag hoppar av bussen vid ca 15.

Vi går in till farmor äter middag, (vill inte reta upp Mamma nu då hon troligtvis är full och druckit sprit).
Linda och Frida åker på fotbollsträning vid 18-tiden då går jag in men försiktigt så jag inte väcker en björn som sover...

Smyger förbi soffan som Mamma sover i, hästkläderna är i rummet brevid.
Precis då kommer Pappa hem, försöker få kontakt med Mamma.

Han ser direkt hur huden blivit vitare och får ner henne på golvet men inser att 112 måste kontaktas...
Han får hjälp via telefonen hur han ska hjärt och lung rädda medans ambulansen är på väg.

De får inte igång hjärtat med hjälp av chock/stöttar, vid 18.30 åker ambulansen med Mamma in Pappa följer med.

Jag går upp till hästen, väl där är jag i timmar bara borstar och borstar... Kommer hem vid 22-tiden.

Hemtelefonen ringer: (jag svarar snabbt, eftersom jag var snabbast)
De är Pappa som ringer från sjukhuset. Jag frågar:
- Hur är det med Mamma?!
Pappa svarar:
- Får jag prata med Robert...

Då visste jag att MAMMA var DÖD... INTE FINNS NÅGOT MER!!!
ATT JAG ALDRIG MER KOMMER FÅ TRÄFFA HENNE LEVANDE IGEN.

I år ville jag göra något alldeles extra då det är 10år sedan MAMMA lämnade oss. Inte för att fira, men för att visa att hon fortfarande finns i våra tankar.


Utan Aase hade jag aldrig gjort det själv, det känns jätte härligt att fått göra den.
Mer personligt att lägga på graven. Tack, Aase du är BÄST!!!


Mot graven bär det av...


Väl framme är det en del snö som måste bort först... hårt som is kan man säga =(

En timme senare...

10 år av stor saknad! Kramar Elin och Ove.


MAMMA du kommer alltid finnas i våra hjärtan!!! Saknaden kommer aldrig att försvinna.