Elins rosa blogg

Den 17 maj 2013 hade vi begravning för Farmor! Den var jättefin. Det kom många... mer än vad jag kunnat tänkta mig! Jag fattar nog än idag inte, att hon är borta.

 

Varje gång jag vill åka till pappa o hälsa på så tänker jag på Farmor. Det är verkligen tomt på den gården nu.

Även om pappa och min minsta lilla syter Ingrid bor där så är det inte samma sak längre.

Men nu finns det ingen som verkligen bryr sig om en som farmor gjorde, hon hade sitt sätt att vara. Självklart gillade jag det men kanske inte alltid alla dessa frågor hon hade jämt och ständigt, men i efterhand så var det ju av vänlighet.

Förr kunde hon "tvinga" en att hjälpa till med vikning av lakan, vilket så klart inte är det roligaste.

Minnena sätter djupa spår, inte för att det är dåligt på något sätt men dem finns där, ALLTID!

 

Cancern som verkar ta många av våra nära och kära tog över hennes ödet. Sista tiden var inte en så härlig syn, ligga i en säng och knappt kunna komma ur den.

Strålningen hon fick förra sommaren för att bota bort den gjorde ett stort sår i magen vilket resulterade i att det inte gick att hantera såret på egen hand. Tröttheten tog över och egentligen var farmor inte sig själv på över ett år innan hon gick bort.

Men det är kanske inte så förvånade.

 

Som en heder till Farmor bakade jag 74 stycken kanelbullar som jag bjöd alla gästerna på. Nästan alla gick åt och väldigt många gillade gesten som jag gjorde.